På förekomna anledningar (som tyvärr blivit allt fler och alltmer frekventa på senare tid):
Att stå upp för mänskliga rättigheter innebär för mig bland annat att verka för att de som begått människorättsbrott ska ställas till svars för sina handlingar. Men också att vara tydlig med att man inte ska straffa dem som inte begått något brott, och inte heller dra generaliserande slutsatser om en hel folkgrupps egenskaper på grund av att en/flera/många ur den gruppen gjort sig skyldiga till grova övergrepp.
Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig mot Ukraina har innehållit – och innehåller alltjämt – omfattande, fruktansvärda krigsförbrytelser. De skyldiga för dessa brott måste ställas till svars. Men detta faktum gör det inte acceptabelt att misstänkliggöra alla ryssar eller allt som är ryskt, än mindre att kollektivt bestraffa eller diskriminera människor på grund av deras ryska ursprung.
Alltså: Brottslingar ska lagföras, oavsett om de är ryssar, svenskar, amerikaner eller något annat. Inte på grund av etnisk eller nationell tillhörighet, utan för de brott som de gjort sig skyldiga till. Och alla människor, oavsett om de är ryssar, svenskar, amerikaner eller något annat, omfattas av de mänskliga rättigheterna.
Människorättsanfallaren 